Det är torka här också. De enorma gräsmattorna på Tom Quad är torra och trista. Märkligt nog går det ändå en man varje morgon och putsar de få stackars strån som tittar upp över de andra. Mitt i fyrkanten finns en damm, Mercury, som idag innehåller näckrosor. På kardinal Wolseys tid, dvs 1520-talet simmade även ett hoper sköldpaddor där, som dessvärre var menade för soppa.
Köket var den allra första byggnad som färdigställdes i det nya colleget, första gången grundlagt just av Wolsey under namnet Cardinal’s College ‘for the increase of good letters and vertue’. Det säger en del om hans intresse för mat att biblioteket fick vänta nåt år till!
Men vilket kök! Jag gick en tur där igår och det är faktiskt samma kök som på 1500-talet, men naturligtvis med modern utrustning. De gamla öppna spisarna är kvar i murarna, medan spetten som finns där är från den viktorianska tiden. Många meter högt i tak, och långt däruppe en fiffig ventilation.
Varje dag ska ca 600 elever äta frukost, lunch och middag här – så det kräver en del organisation. 25 personer jobbar i värmen och ovanför deras huvuden ligger “Hall” – matsalen. Det är naturligtvis snärjigt, men ingenting emot livet på 1500-talet då det kunde serveras över 20-talet rätter av de mest märkliga slag och middagarna höll på i timmar. Dessutom fick de bära all mat uppför de långa, branta trapporna.
Det var det värt att tänka på när jag finklädd travade till High Table några timmar senare. Den enormt långa latinska bordsbönen lästes (i extremt snabb takt) så som den lästs sedan 1500-talet. Och så slog vi oss ner och lät oss väl smaka. Det spirituella samtalet får man själv stå för tillsammans med sina bordsgrannar. Och det kan verkligen vara vad som helst – intresse för allt mellan himmel och jord utmärker nog de som kommer hit. Jag hade en Chaucer-expert på en sida och en atomfysiker på den andra. Då får man låta de små grå gå på högvarv och flyta emellan med instick om kulturhistoria och en och annan trädgård! Och medan tiden och orden flöt samman njöt jag av de vackra glasfönstren i kvällsljuset. Från några av dem som tillkom 1985 tittar Alice i Underlandet ner på oss från sin hörna liksom The Dodo, kaninen som kommer för sent och det galna te-partyt. Den verkliga Alices far, Henry Liddell var dean här och Charles Dodgson – eller Lewis Carroll som vi känner honom som, var lärare i matematik och logik. Men mer om det en annan dag. Nu god natt!
