Jag har världens roligaste jobb. Det är bara så. Medan nya boken är på tryckning får jag åter ägna mig helhjärtat åt kommande föredrag. Det är såå roligt. Att helt och hållet få fördjupa sig i ämnen jag verkligen gillar. Att dyka huvudstupa ner i kunskapens brunn. Plocka ihop bilder, information, och lite roliga överraskningar och så sätta ihop alltsammans till ett trevligt föredrag.
Och därefter får jag träffa en hel hop av lika intresserade människor som genom sina frågor lär även mig nya saker. Tänk så många intressanta och roliga historier, kopplingar till nya ämnen och människor jag har fått på det sättet. Vilket privilegium. Varje dag får jag lära mig något nytt – och det om något, tror jag är ett botemedel mot ålderdom. Nyfikenheten håller en ung på något vis.
Min mor fortsatte ända in till slutet med att lära sig nya saker. Och att en dator, en padda eller till och med en telefon kunde innehålla all världens encyklopedier tyckte hon var så fantastiskt.
Just nu håller jag på en en hel föreläsningsserie om Arts & Crafts. Sex föreläsningar, för Senioruniversitetet och vi har just kommit halvvägs. Vi ägnar två timmar varje tisdag åt att formligen vältra oss i Ruskin, Prerafaeliter, William Morris, tapetmönster och färger, möbler, trädgårdar, hantverkare och deras skicklighet och ringarna på vattnet som gör att vi fortfarande inspireras av denna stil och idévärld.
Nästa gång ska det handla om alla de hantverkare som inspirerades av Morris idéer men tog dem ett steg till – även i landskapet. De flyttade ut från London och andra storstäder och bildade små utopiska kolonier i Cotswolds och liknande platser. Där levde de ett liv som verkligen skilde sig från lokalbefolkningens, men de blev för det mesta väl mottagna eftersom de blåste liv i tynande byar. Då kunde man ha överseende med alla galenskaper som de där underliga konstnärerna höll på med. Teater, kostymfester, nakna modeller i trädgården – och de cyklade och badade tillsammans i sjöar och åar. Bara en sån sak! Man tänker osökt på Karin och Carl Larsson och deras fria liv i Sundborn vid sekelskiftet. Där stormade de in med sina livsmönster och idéer, ganska långt från ortsbefolkningens vardag och närmare det fria livet i konstnärskolonien i franska Grez sur Loing. Carl kommenterade det med att byborna var på sitt sätt och han på sitt, och båda tyckte de att den andre var lite konstig, men att man nog skulle komma överens. Bra att tänka på i dessa tider.
Deltagarna på föreläsningarna och jag delar verkligen en passion för Arts & Crafts och det gör varje tisdag till en högtid. En del av dem kommer också att följa med på en Arts & Crafts-resa i England som jag gör i 16-21 september. Då ska vi vallfärda till de vackraste av husen och trädgårdarna. Red House förstås, Standen House med alla sina tyger och möbler, William Morris Gallery i London – fantastiskt ställe som verkligen ger kunskap om allt i Morris liv, inklusive tekniken bakom mönstertryck, tygfärgning, möbelsnickeri och så vidare. Sen far vi vidare mot Cotswolds med ett lunchstopp i Oxford och en titt på Exeter College där Morris gick. Sen blir det besök i Chipping Camden där C R Ashbees verkstäder låg, Wightwick Manor där Jane Morris och Elizabeth Siddal betraktar oss från mängder av prerafaelitiska målningar. Hidcote Manor Gardens är också med på programmet med sina sexton trädgårdsrum som sträcker ut sig mot woodlandet, Eveshamdalen och landskapet där bortanför.
Och så Rodmarton Manor – ett av mina absoluta favoritställen. Huset byggdes mellan 1909 och 1929, helt i arts & crafts anda och med Earnest och Sidney Barnsley som arkitekter och möbeldesigners. Det är verkligen ett helhetskonstverk – allt stämmer samman. Stenen som huset är byggt av kommer från ett stenbrott precis intill, ekstockarna från träd som växt i skogarna runt om. Textilerna är gjorda på plats av kvinnorna i byn och så fortsätter det. Och trädgården har inte bara snödroppar utan de dessutom ljuvligaste formklippta häckar och rum efter rum av grönska.
Slutligen besöker vi Kelmscott Manor nära byn Lechlade i södra Cotswolds. Det var Morris hus på landet, en plats han verkligen älskade och som i hans tanke omfattade allt han ville uppnå i en miljö. Tänk er de mjukt gråa kalkstenstenhusen vid ängarnas kant, lummiga trädgårdar med rosor i rosa nyanser och vitt, den lilla bifloden till Themsen som makligt rinner förbi strax om knuten. Och så promenaden mellan de uppstammade rosorna, in i huset där rum efter rum förmedlar ro, harmoni och vackra fönster, textilier, tyger och möbler. Färgerna är lugna och smälter huset samman med landskapet runt om. Det är en lisa för själen. Han kunde han. William Morris.
