Det regnar. Ett perfekt, stilla vårregn som äntligen ger växterna lite ny kraft. Jag sitter i min lilla arbets-snug och lyssnar till ljudet av droppar. Efter 30 graders värme är det välgörande med svalka och fukt. Men jag vet ju också, att om det nu fortsätter att regna hela sommaren kommer jag att längta efter värme och lite torkväder. Som trädgårdsmästare vill man ju alltid ha drömvädret – sol om dagen, regn på natten.
Men allt fler har tappat kopplingen mellan växtkraft och vattentillgång. Det där våta kommer ju tillsynes i oändlig mängd ut ur kranen. Man sköljer och diskar lite till mans i rinnande vatten, låter lite vatten rinna för att få varmt eller kallt i kranen, slarvar i största allmänhet.
Under besöken på Capellagården på Öland och har jag börjat fundera mycket på vattenbrist. Förra året låg man 6 meter under grundvattennivån. 6 meter! Vattenpipelines lades under Kalmarsund, tankbilar körde i skytteltrafik och all vattning var förbjuden. Djurskötsel och jordbruk hade enorma problem. I år är det lite bättre men fortfarande väldigt torrt. Växterna slokar utan att kunna ta igen det under natten, enarna verkar ha givit upp totalt och brunnarna ekar med långt ner till vattenytan. Vi måste börja tänka. Och agera.
Hemma i Vaxholm provar vi nu lite olika saker för att spara vatten under devisen “lite – men ändå”.
I diskhon står en balja där vatten från grönsakssköljning och lite allmänt blask samlas. Inget diskmedel i detta. Vattnet häller vi sedan i en tunna utanför köksfönstret. Öppna fönstret, häll ut. Enkelt. SÅ MYCKET vatten det blir – av det som känns som ingenting! Enligt Mörbylånga kommuns vattenspararsida (http://www.morbylanga.se/bygga-bo-miljo/Vatten-och-avlopp/Spara-vatten/sparavatten/) går det i genomsnitt ca 36 liter bara för att få fram varmare eller kallare vatten, så som så många gör. Vatten rinner fort. På den sidan finns det många små enkla knep man kan göra utan nämnvärda besvär eller större insatser. Bara lite praktiskt fix, så har man några skvättar att vattna med. Jag skrev ganska mycket om vatten redan i ”I trädgårdsmästarens spår” och känner att det bara blir viktigare med tiden.
Man tar sin lilla lunk i trädgården om morgonen och ser över odlingarna. Vilka växter bara MÅSTE ha vatten? Vilka klarar någon dag till? Sticklingar och fröer måste förstås få, och grönsaker är ju också törstiga om det ska bli något med dem. Men perennerna klarar sig i allmänhet hyfsat. Tyvärr är ju pallkragar vattenkrävande, men vid stark hetta kan man ju lägga över lite väv för att minska avdunstningen. Helst ska man ju ge växterna en rejäl rotblöta när de väl får sitt vatten. Inget småskvättande, bättre spara ihop lite mer. Man får helt enkelt bli bekant med varenda växt i trädgården och lära känna deras personliga behov!
Det är som det alltid varit, från den stund då trädgården uppstod i öknen. Sol, skugga och vatten, en inhägnad plats och så kan växterna spira. Ett paradis, precis så som jag känner det i min egen trädgård. Här är det så avskilt, lugnt och fridfullt. Varje yta har vi själva skapat under åren och de blir mig allt kärare för varje dag. Jag vill helst inte åka någonstans egentligen, möjligen för att få lyckan att åter komma hem. Och samla mitt restvatten.
